Intervju i Aftenposten

HARALD FOSSBERG

Oppdatert: 20.09.2007

1: Hvordan begynte Solblot?

– Solblot har funnits som en ren tankekonstruktion sedan slutet av 90-talet, då vi började intressera oss för att göra musik i denna form. Vi hade då tidigare sysslat med abstrakt konceptuellt baserad musik i gränslandet mot ljudkonst, och man kan kanske säga att Solblot föddes ur vår längtan att göra enkel, okomplicerad musik som genomsyras av känsla snarare än förnuft. Så småningom tog projektet fastare form, men det har varit en lång och utdragen mognadsprocess och vårt första framträdande som band ägde rum i Köpenhamn våren 2005.

2: Neofolk er en del av den nye folkrörelsen med mange forgreninger. Dere deltar på en samlingsplate med andre såkalte neofolkartister/-band, med ulike musikalske uttrykk. Føler dere slektskap med noen av dem?

– Neofolk som genre är svårdefinierad, och en stor del av dess charm ligger just i svårigheten att hitta några fasta avgränsningar. Det finns ett spektrum av band som brukar räknas hit, vars musik går från det rent elektroniska, industriella och samplingsbaserade till något som ligger nära traditionell, akustisk folkmusik. Ofta har den ett dramatiskt, romantiskt och symbolladdat innehåll med rötterna i viss mån förankrade i europeisk historia och mytologi. Någon folkrörelse är det nog ändå inte tal om, även om man kanske kan ana ett ökat intresse för denna typ av musik under senare tid.
Den samlingsskiva där vi finns representerade visar kanhända något utav bredden i det som kallas neofolk, även om det är långt ifrån ett heltäckande urval. Vår musik är naturligtvis besläktad med övriga bidragande artisters i den bemärkelsen att vi alla sorteras in i denna musikaliska fålla, men vi har mer gemensamt med vissa artister än andra. Vi ser dessutom gärna ett släktskap med band inom andra genrer än neofolk, såsom exempelvis många av banden i den svenska progg-rörelsen på 1970-talet.

3: Kan dere fortelle noe om platebidraget ?Medborgarsång?. Solblot er et akustisk band. HVorfor valgte dere dette uttrykket?

– Det är en aning lustigt att den låten fått en sådan spridning, det är en demoinspelning och är som sådan naturligtvis behäftad med sina fel och brister, men den ger ändå en inblick i vad man rent musikaliskt kan förvänta sig av Solblot. Vi är ett renodlat akustiskt band som i första hand eftersträvar hängivelse och rättframhet i vår musik, som betonar entusiasm och spelglädje istället för en polerad och tillrättalagd yta.

4: Solblot bruker tekster av Werner von Heidenstam, en kjent svensk nasjonalromantiker og ateist. HVa betyr hans tekster betyder for bandet?

– Vi har mycket riktigt ägnat oss åt att tonsätta ett urval av Verner von Heidenstams dikter, och detta projekt har blivit en viktig musikaliskt influens. Heidenstam har mer eller mindre kommit att personifiera nationalromantiken i Sverige, och den känsla som genomsyrar hans dikter är i mångt och mycket densamma som den vi försöker uppnå med vår musik. Vi strävar efter att förmedla en subjektiv, personlig och nostalgisk bild av det som varit, av sagans och mytens Skandinavien och den fantastiska natur som intar en central roll i detta. Det har därför fallit sig naturligt att använda Heidenstams texter för att på så sätt låta musik och dikt komplettera och förstärka varandra. Vi har förvisso övervägt att själva skriva texter till vår musik, men när man beaktar vilken enorm källa till inspiration som den litterära traditionen och tidigare författares verk utgör ter sig samtidigt den sortens nyskapande inte särskilt nödvändigt.

5: Ulike politiska og religiøse organisationer vil gjerne omfavne Neofolk-bevegelsen. På Solblots myspace-side gjør dere klart at dere ikke er interesserte i å bli assosiert med slike. Er dette et problem innen bevegelsen? For en tid siden var det flere band som trakk seg fra en festival i Sverige på grunn av slike koblinger.

– Konstarterna är en spegling av människans varande i det fysiska och andliga livet. Så är även politiken. Båda strävar till att realisera en idé som är dess anledning till existens, i politikens fall ofta generell och övergripande medan konsten oftast är personlig och exklusiv. Konst och politik är dock väsensskilda i grunden av den anledning att politikens språk är logiken, medan konstens är mångtydigheten. Politikens rationella retorik rimmar illa med konstens vilja att vara mångbottnad och svårdefinierad. Resultatet av att förena dessa två väsensskilda mänskliga yttringar är förvirring. Förvirrande retorik med svårdefinierade mål.

– Vi, med flera, blandar ogärna politik med konst, just pga dess väsensskilda natur. Men, eftersom konst och politik genomsyrar allt i den mänskliga existensen är det omöjligt att inte på något sätt beröra dem i vår dagliga gärning. Det som de flesta verkar vilja värja sig emot är politisering av konsten, dvs ett logiskt stympande och rationaliserande av det mångtydiga och fria. Neofolken har traditionellt sett alltid varit just mångbottnad och svårdefinierbar. Dess utövare har sällan eller aldrig varit intresserade av att på något sätt förklara sin musik med logiska eller rationella argument. Partipolitiskt har neofolken alltid varit svårdefinierbar pga dess ovilja att följa en logisk tankekjedja där höger och vänster är svart och vitt.

– De senaste åren har dock ett par band velat bryta sig ur ambivalensen och på så sätt politisera sin musik. Extrema grupper har försökt använda dessa samt andra icke-politiserade aktörer för sina egna ändamål vilket har lett till kraftiga protester från både lyssnare och evenemangsarrangörer som föreskriver ett mer sekulariserat synsätt där konsten är skild från politiken. Vi vill inte gå i någons ledband eller vara banerförare för en specifik idé, annat än vår egen konstnärliga vision som saknar logisk eller rationell grund, och betackar oss därför för sammanblandning med dessa element. I våra ögon är ett av det mest tilltalande elementen i neofolk-rörelsen (i den mån man kan tala om en sådan) dess grundläggande vidsynthet och tolerans, och förhoppningsvis kan det vara så även fortsättningsvis.

– När det gäller den uppmärksammade festivalen valde vi, tillsammans med de flesta övriga artister som var inblandade, att ställa in vår medverkan. Detta beslut fattades i fullständigt samförstånd mellan banden och grundade sig i att vi inte kunde känna något förtroende för arrangörerna. De inledande försäkringar vi fått om att festivalen saknade en politisk agenda fick vi gång på gång anledning att ifrågasätta, vilket ledde till att vi slutligen inte ansåg att festivalen var ett lämpligt forum för vår musik.

6: Hvilke band vil Solblot anbefale Oslopuls’ lesere?

– Det finns många band som Oslopuls’ läsare säkerligen skulle ha ett stort utbyte av, men Solblots egna /Best of Neofolk /- lista ser ut på följande vis (utan inbördes ordning):

Forseti
Death in June
Sol Invictus
Nature & Organisation
Current 93
Of the Wand and the Moon
Waldteufel
Gaë Bolg
Rome